Nu bör allt tjafs om hunden vara över, men för säkerhetsskull så ska ja vara bered på att det kan hända något igen.
Mamma verkar oxå må bättre, så ja behöver inte gå omkring o oroa mig för henne heller.
Hon har alltid varit en stark kvinna.
För första gången på länge så har ja inte ont i huvudet.
Hela dagen har flytit på utan komplikationer o ja vann 10kr på en femma-lott o ja har kanske fått ett till jobb.
Ja menar, hur bra kan det bli?
För första gången på länge å känner ja mig ärligt talat lugn,
Har gjort en plan:
Inom 3månader ska ja:
Ha tagit kortet.
Skaffat bil.
Börja tappa ner på mina medeciner.
6 månader:
Slutat med medecinerna
Skaffat ett nytt jobb.
Börjat nosa efter en egen lägenhet.
Tattuerat mig
8 månader:
Börja filura på en ny plan.
Kort o enkel lista.
Har insett att man måste inte göra allt på en gång, man gör en bit i taget.
Ja ser mitt liv som ett jättestort pussel, först på min dödsbädd så lägger ja den sista biten.
O ja vill leva länge, så ja ska inte ha bråttom med pusslet.