Lilla Fnyske

optimistiska pessimisten som alltid är pessimist

Va fasiken handlar min blogg om?!

O herre, min jesus.
Nu har denna bloggsida gjort så att man måste komma te någon speciell "startsida" där man kan se topp-listan över dom mest lästa bloggarna.
Skummar igenom o hittar en massa blogghandlingar som är egentligen ganska vanliga, tex "17 år o 3-barnsmamma".
Okej, i Sverige kanske det e ovanligt att ha tre barn i en sån ung ålder, men det finns faktist ungdomar i andra kulturer som enligt traditionen är gift o har barn vid den åldern.
Så där e det inge speciellt.

Nån annan hette "Vimmsiga mamman" eller någe liknande.
Men jösses, ingen kan va vimsigare än min mamma, eller vänta!
Alla mammor e vimsiga, kom igen.,

KENZA vet ja inte ens vad hon bloggar om men det e bergis något om hennes dag med shopping o killar o andra "vanliga" tonårssaker.

Va bloggar ja om då?
Det vet ja inte, min blogg e lite som "Seinfeld", handlar om typ ingenting.
Så min blogg e inte heller så unik, ja gör som alla andra o kopierar konceptet.

Men det som ja mest undrar över:
Hur har folk tid att blogga varje dag?
Att dom orkar.
Ja bloggar ba när ja har lust o tid, då det finns andra saker i livet som ja prioriterar mer än att ba sitta o skriva om min dag hela tin.
Eller ska ja börja skriva något i stil med:"Idag använde ja mina turkosa hello-Kitty trosor från Hm, o alla tyckte att dom va så snygga när dom stack upp ur byxlinningen" eller:
"var på stan idag med mina kompisar o tog en fika, o vet NI VEM JA SÅG!?"
"Carolina Gynning äta en kanelbulle!".

Näe fan heller, ja håller mig till att vara George i Seinfeld.
Det gör mig lycklig att va cynisk o allmänt elak o ibland en gnutta känslig.
KÄNN PÅ DEN NI!

Ps. Ja e som vanligt sjuk