Har verkligen inte haft orken att skriva den senaste tiden, men nu när det värsta e över och den riktiga sorgeprocessen ska tas igenom så väljer ja att skriva av mig lite.
Ni vet att i lördags så va det ett år sen Lukas gick bort, o då började ett nytt kapitel i mitt liv.
I det kapitlet träffade ja min nuvarande pojkvän o hans hundar.
Igår (måndag) tog även det kaiptlet slut, då den äldsta av hundarna, Storm, fick somna in, efter en lång tid sjukdom.
Det suger verkligen, ja o storm fick verkligen en sån fin kontakt, o nu är även han borta.
Och det e så himla jobbigt att se sin älskade gråta, då man känner igen den smärtan eftersom det bara va ett år tidigare ja förlorade min bäste vän.
Ja hyllar min kille för att han inte valde att va egoistik, utan att han valde att låta sin vän somna in med flaggan i topp.
Storm har nämligen varit riktigt illa sedan midsommarafton ( hans födelsedag), men efter några dagar så verkade han repa sig lite.
Men inte så mkt att det fanns en chans till ett tillfrisknande.
ja orkar varken förklara eller berätta mer om hans åtkomma osv.
Både ja o min gubbe är i sorg o ja orkar bara inte älta igenom det hela utan vill bara minnas det underbara o läka.
Min lilla Noffe, min älskade svarta säl....