Fröken Fnyske känner sig skitdeppig o allmänt hängig, är nästan på bristningsgränsen till att hon ska börja gråta när som helst.
Seriöst, ja känner mig skitdeppig när ja egentligen borde känna mig glad o lycklig.
Är detta en såkallad vårdepression light eller vad e det frågan om?
Vet att ja har snackat en jävla massa om Lukas o pappa den senaste tiden, o drömt om dom oxå för den delen.
men det kan väl inte vara pga dom ja känner som ja gör?
Kan det vara för att jobbet skiter sig som in i helvette o ja måste byta ut nästan hela min personal då den gamla drygar sig o krånglar?
Eller e det för min ekonomi o oron för hur min framtid kommer att bli?
Ja vill verkligen veta varför ja mår så här!
Tar mina mediciner som ja ska o ja äter o röker o dricker cola som ja alltid har gjort lixom.
När ja är med min mr T så försvinner denna känsla som ja har i kroppen, o ja mår bra o känner mig hel,
men så fort ja sätter mig i bilen och åker i från honom så kommer allt o sätter sig i mitt bröst , o ja vill bara vända om och borra mig in i hans famn för att få bort alla hemska känslor o infinna det lugn som ja brukar känna när ja e med han.
Kan ja vara orolig för att förlora den man som ja ser en framtid med?
Men för vad?
Vi är så öppna o ärliga mot varandra o respekterar varandras känslor, så egentligen borde ja inte vara orolig på den fronten.
Visst, ja e lite orolig för att orsaken till att vi bröt upp första gången, ska dyka upp, men skulle den komma så vet ja juh att vi båda e så pass starka att vi kan klara av det.
Fan ja e så himla larvig!
Egentligen så tror ja att ja e lite övertrött o att ja e kranky för att ja inte ligger i min älskades famn o andas in hans underbara doft från hans kropp.
Se där ja, haha att skriva av sig får en verkligen att må bättre!