Om ni undrar varför jag inte har bloggat på länge så är det för att jag nu i 2 veckor har mått hyffsat bra, dvs att jag har inte haft riktigt jobbiga biverkningar o ångest o skit. O med att jag har mått bra så har jag åtagit mig en massa o kastat mig ut i övningar, kan dock berätta att övningarna sker i närheten då jag får panik när jag inte har en toa i närheten, men det ska också övas bort. Har även åtagit mig att hjälpa en granne i en knepig situation som gör att hennes hund inte kan gå ut, så 3 ggr om dagen tar jag ut hunden tills situationen har löst sig.
Igår sa dock kroppen ifrån, efter en kraftig huvudvärk i fredags så damp jag ner i sängen ganska tidigt o gick upp hyffsat i tid, vi skulle dra te landet. Gjorde mig iordning, åt gröt o gjorde sånt jag brukar göra på morgonen, men fan va ont jag hade i hela kroppen o jag mådde så psykiskt skit o darrade. När svärmor frågade hur det va och om det inte skulle va bättre om jag följde med ut till landet så brast jag ut i gråt o grina som ett litet barn, efter dom åkte så la jag mig o grinade ut en stund till. Helvette va skönt det va att bara släppa ut allt, o resten av dagen låg jag bara ned helt utmattad.
Idag har det varit bättre, har varit glad o pigg, men tagit det lugnt, använder mig av Antons ord " det finns inga måsten" o det måste jag börja köra med. Stressar mig själv hela tiden, så fort jag mår bra så e det en jävla massa som ska göras och jag bygger murar pga att jag tänker för mycket. Dessutom så kom jag på idag när jag pluggade att jag använder mig mycket av medlidande ist för medkänsla o det skapar också en massa hinder för mig.
Men för övrigt så ser framtiden ljus ut o jag längtar efter till att må så fantastiskt bra att jag kan börja jobba igen.
Ta hand om er allesammans och glad påsk!