Ni vet när man känner att det hemska aldrig kommer ta slut, att allt bara är ett svart mörker?
Så känner jag just nu..
Solen smeker min nacke, den är varm och mysig, men jag vill fly bort från allt.
Sen imorse så har jag behövt springa på muggen 6 ggr,och har haft konstant ångest hela dagen, ingen lätt ångest utan en tung sak, som gjorde min resa till och från läkaren till ett rent helvette.
Ska få en remiss te gastroskopi samt endoskopi, och han valde att öka dosen antidepressiva från 20mg te 40mg om dagen. Båda delarna var på min begäran, det funkar inte att må som jag gör, att ständigt känna sig kvävd, stressad och beroende av att alltid ha en toalett i närheten. Jag vill kunna gå o handla utan att svettas floder, ha yrsel och ben som viker sig, vill leva ett så normalt och livsdugligt liv som det går med min åkomma..
Kom på mig själv med att storgråta när jag diskade, allt känns så jävla hopplöst, som om jag egentligen borde ge upp, men jag är inte sån, jag ger inte upp, jag ska ta mig igenom denna skitperiod precis som jag har tagit mig igenom alla dom andra skitperioderna. Ska kämpa för min rätt att vara fri i min egna kropp, ska ta tillbaka kontrollen, och det nu innebär att jag måste äta en högre dos ett tag så får det bli så.
Nu vet ni