Den senaste tiden har jag haft problem med sömnen, dvs att jag har svårt att somna o sover sedan oroligt. Och om dagarna så går man omkring som en zombie med huvudvärk deluxe o inte ens en pw råder bot på det. Min aptit har inte heller varit på topp, äter men allt smakar pest o det tar tid innan jag lyckas peta i mig något, oftast äter jag när magen skriker efter mat...
Men nu kommer vi till det som rubriken handlar om.
Jag fick åka in te gynakuten på sös igår.
Men nu kommer vi till det som rubriken handlar om.
Jag fick åka in te gynakuten på sös igår.
Anledningen?
Jo det högg till på vänster sida av naveln då och då, o Anton tyckte att jag skulle ringa våran BM o kolla om det va någe vi behövde oroa oss för. Men deras teletider e bara snortidigt på morgonen föruton på fredagar, så jag ringde 1177 ist (Antons inrådan där med).
Jag förklarar för kvinnan i telefonen om varför jag ringde, att det högg till, trötthet etc. men inga blod osv. Kvinnan i telen vill skicka en ambulans, vilken jag inte kände för då jag inte ligger o skriker av smärta, så jag fick henne att koppla mig vidare te FL. Hamna i kö där med o sen bröts det ( Under denna tid hinner jag utveckla panik!). Googlade upp numret till FL på sös, o där visste dom inte ens om vad 1177 var för något (kändes jättetryggt!) Men dom tyckte att jag skulle åka in till gynakuten på direkten. Under denna tid så pratade jag med Yvonne på fb o frågade henne om hon kunde köra in mig vilket hon kunde. Tack Yvonne!
På vägen in så passade vi på att utforska köerna runt Centralen då Yvonne råka köra fel o jag va tyst haha.
Men kom fram till sist iaf.
Eftersom det är akuten så prioriterdes ju dom värsta fallen först, o vi fick se några stycken. Jag o Anton satt o småflamsa (Det är Antons sätt att se till att jag fokuserar mig på annat) lite o Björn stoja runt i magen. Så på den fronten va jag inte orolig eftersom Björn rörde på sig, det va allt annat runtomkring som oroa mig.
Efter någon timma så kallade läkaren in mig o hon gjorde både ett vaginalt o ett vanligt ultraljud samt gynundersökning. Kan säga att det gör jävligt ont för mig med gynundersökning i VUL då jag har supertunna o känsliga slemhinnor. Fick panik när hon va klar o behövde springa på toa. Satt där ett tag eftersom vid mkt stress så får jag diarré. När jag kommer ut så säger läkaren att hon behöver ett andra utlåtande, fick även lämna lite prover. Frågade läkaren om den andra läkaren skulle gräva på mig där nere men det trodde hon inte att det skulle behövas. Så jag stod o vänta o ville bara hem, till sist fick jag träffa den andra läkaren och hon ville faktiskt göra samma undersökning igen. Eftersom det gjorde ont första gången så kan ni tänka er hur det gjorde den andra gången, jag hade O.N.T men kämpade på. Dom ville ju känna o se mina äggstockar också för att se att det inte var något med dom, o då trycker ju dom runt på magen... Är bara tacksam över att dom inte börja rota i rumpan, då hade jag nog kreverat. Anton va med hela tiden också o höll mig i handen. Kan inte ha varit lätt för honom!
Men dom hitta ingenting alls utan sa att om det blir värre så skulle jag komma in igen.
Bästa med det hela va ju att dom visa oss när lilla Björn låg o chilla med benen i kors! Iof va det väl positivt att dom inte hitta något, o Anton misstänker att det kan vara ligamenten som bråkar.
Suck...
Så idag känner jag mig omtöcknad o överkörd av en ångvält.
Folk säger att det va bra att vi åkte in, men få genomgå det här för något som kan vara en klassisk ligamentgrej så va d inte så där värst skoj. Önskar verkligen att BM hade bättre teletider för då hade man kanske sluppit stressa upp sig i onödan.
Men det viktigaste är ju att Björn är okej, idag stojar han extra hårt så jag flyger till ibland haha!
På vägen in så passade vi på att utforska köerna runt Centralen då Yvonne råka köra fel o jag va tyst haha.
Men kom fram till sist iaf.
Eftersom det är akuten så prioriterdes ju dom värsta fallen först, o vi fick se några stycken. Jag o Anton satt o småflamsa (Det är Antons sätt att se till att jag fokuserar mig på annat) lite o Björn stoja runt i magen. Så på den fronten va jag inte orolig eftersom Björn rörde på sig, det va allt annat runtomkring som oroa mig.
Efter någon timma så kallade läkaren in mig o hon gjorde både ett vaginalt o ett vanligt ultraljud samt gynundersökning. Kan säga att det gör jävligt ont för mig med gynundersökning i VUL då jag har supertunna o känsliga slemhinnor. Fick panik när hon va klar o behövde springa på toa. Satt där ett tag eftersom vid mkt stress så får jag diarré. När jag kommer ut så säger läkaren att hon behöver ett andra utlåtande, fick även lämna lite prover. Frågade läkaren om den andra läkaren skulle gräva på mig där nere men det trodde hon inte att det skulle behövas. Så jag stod o vänta o ville bara hem, till sist fick jag träffa den andra läkaren och hon ville faktiskt göra samma undersökning igen. Eftersom det gjorde ont första gången så kan ni tänka er hur det gjorde den andra gången, jag hade O.N.T men kämpade på. Dom ville ju känna o se mina äggstockar också för att se att det inte var något med dom, o då trycker ju dom runt på magen... Är bara tacksam över att dom inte börja rota i rumpan, då hade jag nog kreverat. Anton va med hela tiden också o höll mig i handen. Kan inte ha varit lätt för honom!
Men dom hitta ingenting alls utan sa att om det blir värre så skulle jag komma in igen.
Bästa med det hela va ju att dom visa oss när lilla Björn låg o chilla med benen i kors! Iof va det väl positivt att dom inte hitta något, o Anton misstänker att det kan vara ligamenten som bråkar.
Suck...
Så idag känner jag mig omtöcknad o överkörd av en ångvält.
Folk säger att det va bra att vi åkte in, men få genomgå det här för något som kan vara en klassisk ligamentgrej så va d inte så där värst skoj. Önskar verkligen att BM hade bättre teletider för då hade man kanske sluppit stressa upp sig i onödan.
Men det viktigaste är ju att Björn är okej, idag stojar han extra hårt så jag flyger till ibland haha!
Ambulans?? Tala om att stressa upp. De ville nog kolla att moderkakan inte var påväg att lossna... Men smärtan du beskriver är tyvärr vanlig... Men ska kollas upp! Kram